S*Lejongapet’s Turkisk Van – Sida 3 – S*Lejongapet's Turkisk Van och Turkisk Angora

Sista utställningen före sommaren

Som vi ställer ut på alltså! Om en månad arrangerar vi utställning i Forshaga med vår klubb Värmlands Kattklubb men då jobbar vi och ställer inte några egna katter. Som utställare gör vi nu uppehåll till september då höstsäsongen kommer igång.

Vi åkte till Hallsberg med husvagn, Pepita, Dagny och Herman och Vi Kattägares utställning. Sist var de i Kumla i en mycket trång hall, den här gången var det en ishall och därför gott om utrymme – och kallt! Men vi var förvarande och välklädda, dessutom gick det ju att gå ut och värma sig… 🙂

Vår franske domare på Turkisk Angora tyckte att det var väl kallt jämfört med hans hemtrakter i Provence men tog upp båda systrarna på bordet när han förstod att de var syskon och bodde ihop. Det uppskattades då vi ville få en domares syn på systrarna (som ju är rätt olika). Ska man summera det hela skulle han gärna vilja ha haft Pepitas huvud på Dagnys kropp vilket vi har full förståelse för. Det ska bli spännande att se vad som händer med Pepitas kropp efter den kull vi planerar efter henne!

Herman går från klarhet till klarhet och börjar bli riktigt trygg på domarbordet! Den här gången var det fyra långhåriga hanar och domaren kunde rätt snabbt eliminera två av dem. Sedan blev det lite jobbigare mellan Herman och en mycket rutinerad och premierad kille. Herman drog till sist det kortare strået men det är tydligt att han har framtiden för sig!

Spinneriets utställning i Vårgårda

Det var ett tag sedan sist men i helgen fick Folke följa med på utställning igen, den här gången som kastrat i klass 10! Han var lite ovan vid det hela och pälsen behöver några bad till innan alla spår av hans fertila tid är borta men han fick sitt cert.

Herman var förstås också med, med större självförtroende för varje gång. Han charmade domaren och fick en fin bedömning men det räckte inte hela vägen fram i den fina konkurrensen som var på plats.

Tack till Angelica för den fina bilden på Folke!

Utställning i Örebro

Sista helgen i februari är inte högsäsong för camping men vi tog med oss Pepita, Johnny och Herman och drog iväg husvagnen till Örebro för Nerks stora utställning. Åka bil är inte jättekul men ingen av katterna gjorde mer än att de i varierande tonläge förklarade att det finns roligare saker att pyssla med en fredagskväll. Skönt att ingen är åksjuk och när de får busa loss i husvagnen och utforska alla skrymslen och vrår är bilturen snart förlåten.

Först ut var Herman som skötte sig utmärkt och utforskade allt på domarbordet medan pappren skrevs och bedömning formulerades. Det var hans andra utställning men han agerar redan världsvant och är lugn och trygg på domarbordet. Det var många fina långhåriga hanar på plats och Herman slutade på en hedrande tredjeplats. Att domaren tyckte sig se en del skogis i honom fnissade vi åt tillsammans i smyg…

Sedan var det Johnnys tur. Han charmade som vanligt domaren (och den här gången hennes elev) med sitt temperament och utseende. Ett tag funderade vi på om eleven skulle släppa honom ifrån sig, de gosade både länge och väl. Detta var Johnnys sista utställning som junior och han fick förstås sitt Ex1.

Sist ut bland våra katter (och näst sist hos domaren och snudd på sist på hela utställningen, det var en lång dag) var Pepita. Även hon skötte sig bra men kunde inte konkurrera med Johnny när det kommer till att fjäska för domarna. Hennes päls är inte i toppform under vintern men det var ingen tvekan om att hon skulle få sitt CAGCIB-certifikat.

Det var många katter som skulle upp till domarna och många som skulle göra upp i de avslutande finalerna så när klockan slog 18 och utställningen stängde var allt inte helt klart. Vi hade dock inte något mer att titta på (det var en Turkisk Van i panelen men den finalen var klar) så vi packade ihop och åkte tillbaka till husvagnen, trötta men nöjda med dagen.

Tack till Lovisa Levil Karlsson för bilderna på Johnny och Pepita!

Empty Nest Syndrome

Fullt så illa är det inte, både vi och mamma Pyret tycker nog mest att det är skönt när det lugnar ner sig här hemma, men visst märks det skillnad när fyra vildbasar flyttar. I onsdags var vi sista vändan till veterinären för andravaccinering, ID-märkning och besiktning. Allt gick utan problem även om veterinären muttrade något om pirayor efter att ha kollat bett och tänder, de ville visst provsmaka lite alla fyra…

I helgen har de så flyttat till sina nya hem och det känns riktigt bra! Oscar blev sist kvar men under söndagens eftermiddag tackade även han för sig och for iväg med sina nya betjänter. Vi har redan fått lite rapporter om de som flyttade under lördagen och bortsett från någon olycka i bilen för de som åkte långt har allt gått bra. Det ska bli kul att följa deras uppväxt, vi hoppas på lite bilder och rapporter, och Artur kommer vi träffa igen om några veckor då han är anmäld till Nerks utställning i Örebro.

Premiär i Kumla

I helgen var vi på Vi Kattägares första utställning som nog var den första någonsin arrangerad i Kumla. På det temat gjorde även Herman debut på utställningar. Herman? Jepp, vi har numera en liten Herman! Han är en pigg och oerhört söt huskatt som sätter fart på oss och våra andra katter. Det var lite otäckt första gången på domarbordet men i pappas famn var det toppen och där slog han på stora charmen. Det räckte inte hela vägen då konkurrensen var stor men en mycket lovande debut.

Johnny var också med som utställningens enda Angora. Han skötte sig precis som sist utmärkt men inte heller han räckte hela vägen fram. Han börjar bli stor och intresserad av flickor så vi får se hur många fler gånger vi kan ta med honom i husvagnen. Han är i alla fall anmäld till Nerks utställning i februari.

Tio veckor

Det har gått en stund sedan förra uppdateringen och mycket har hänt! Till att börja med har deras ögonfärger blivit tydliga. Artur och Vincent har bärnstensfärgade ögon, Oscars är jätteblå medan Simon inte kunde bestämma sig och tog ett av varje – han är alltså odd-eyed! De har även hunnit med första turen till veterinären för första sprutan, ett äventyr de klarade av med bravur. De härjar nu i hela huset och det kan vara en utmaning att hitta dem då de väljer sovplatser åra vuxna katter inte använder. Man tycker att de blivit stora men de kan kura ihop sig på ett väldigt litet ställe… Alla fyra är nu tingade och kommer att flytta till sina nya hem i början på februari.

Besök gärna vår Facebook-sida på https://www.facebook.com/lejongapets, där lägger vi upp fler bilder på våra kattungar!

Vanar är mycket personliga, charmiga och sällskapliga katter som gärna småpratar och svarar på tilltal. De är nyfikna, livliga och intelligenta och gillar alla som vill leka med dem. En Turkisk Van vill gärna följa med matte eller husse överallt i huset då de absolut vill vara med i händelsernas centrum. De är leveransklara vid 14 veckors ålder den 29:e januari och är då stambokförda i SVERAK, vaccinerade, försäkrade, ID-märkta och veterinärbesiktade. Kontakta oss gärna om du vill veta mer om rasen Turkisk Van och våra kattungar!

S*Lejongapet’s Artur Artelac, TUV a 62 (tingad)

S*Lejongapet’s Oscar Oculac, TUV d 21 61 (tingad)

S*Lejongapet’s Vincent Viscotears, TUV n 21 62 (tingad)

S*Lejongapet’s Simon Sincon, TUV e 63 (tingad)

Sex veckor

Kattungar eller klätterapor? Både och! Nu ska de upp, upp, upp på allt som de får fäste på och väl uppe blir det gärna en omgång herre på täppan med bröderna. Deras olika personligheter blir allt tydligare, en är modigare, en är mer social, en är busigare osv. De äter både vått och torrt foder men mammabaren är förstås fortfarande öppen. Man hittar dom ofta liggande i en stor hög med mamma underst och det är inte alltid helt lätt att se vilket ben och öra som hör till vilken katt.

Vanar är mycket personliga, charmiga och sällskapliga katter som gärna småpratar och svarar på tilltal. De är nyfikna, livliga och intelligenta och gillar alla som vill leka med dem. En Turkisk Van vill gärna följa med matte eller husse överallt i huset då de absolut vill vara med i händelsernas centrum. De är leveransklara vid 14 veckors ålder den 29:e januari och är då stambokförda i SVERAK, vaccinerade, försäkrade och ID-märkta. Kontakta oss gärna om du vill veta mer om rasen Turkisk Van och våra kattungar!

S*Lejongapet’s Vincent Viscotears, TUV n 21

Fem veckor

Tiden går fort, kattungarna har hunnit fylla både en månad och fem veckor. Nu härjar de i hela sovrummet och har inga problem med att klättra upp i våra sängar så rätt vad det är blir man utforskad av en liten katt mitt i natten. De har börjat äta kattungemat (och några av dem har smakat på mammas mat också) men diar förstås fortfarande mycket och gärna. Pyret trivs som bäst då när hon får ligga med alla fyra och mysa. Något som är typiskt för Turkisk Van är att de låter mycket! När vi har en kull med Turkisk Angora är det tyst för det mesta. Kattungarna piper inte så mycket och det låter inget när de springer omkring. En Van-kull är tvärtom. Mamma katt pratar hela tiden och kattungarna svarar och hur små de än är så nog lyckas de dunsa fram när de busar. En Van är en stadig katt även som kattunge!

De är leveransklara vid 14 veckors ålder den 29:e januari och är då stambokförda i SVERAK, vaccinerade och ID-märkta. Kontakta oss gärna om du vill veta mer om rasen Turkisk Van och våra kattungar!

Fyra veckor

Nu har kattungarna hunnit bli fyra veckor och har fått sina namn! De fortsätter att växa bra och ligger strax under halvkilot i vikt, busar runt i hagen och piper högljutt när man är i närheten för att få komma upp i famnen en stund. Allt ska undersökas och gärna smakas på så man får vara lite försiktig med vad som kommer in i deras del av rummet.

Dubbelutställning i Södertälje

I helgen arrangerade Birka kattklubb en dubbelutställning där man tävlar två gånger på en dag med en utställning på förmiddagen och en på eftermiddagen. Vi packade husvagnen, Johnny och Pepita och drog österut!

Johnny är som vanligt hopplös att fota, inte nog med att han är kolsvart – han är aldrig still heller! Trots detta tyckte båda domarna om honom och det var aldrig något tvivel om att han skulle fått sitt Ex1 i klass 12. Under eftermiddagen var han även en av tre kattungar kvar till slutet när domaren med mycket vånda och möda valde sin nominering till panelen. Det blev inte Johnny men det var små detaljer som skilde katterna åt.

Pepita tog sitt tredje CAC på förmiddagens utställning och blev därmed Champion och bytte klass till eftermiddagens utställning. Hon skötte sig fint även där och fick sitt första CACIB, det börjar bli dags att planera in en tur utomlands för henne så att hon kan stiga vidare i graderna.

Johnny harvar vidare som kattunge och junior ett tag till innan det blir dags för certifikat och titlar för hans del men fortsätter han att utvecklas som hittills ska inte det bli några problem.

Då Ädelkatten tyvärr var tvungna att ställa in sin decemberutställning har vi och katterna lite utställningsledigt nu, nästa gång blir troligen i slutet på januari. Men med tanke på våra kattungar lär vi ha fullt upp ändå…